was a British painter and draughtsman who produced history paintings and portraits. His parents and origins are unknown. Shackleton painted several surviving portraits, for example of Henry Pelham (National Portrait Gallery), William Windham (1717 - 1761; now at Felbrigg Hall, Norfolk), and of John Bristowe, steward to the first duke of Newcastle (now in the Reitlinger Museum of Fine Art, Maidenhead). From 1749 he was Principal Painter in Ordinary to George II and George III. He continued to be paid for portraits of the king and queen up even during 1765 - 6, when their official portraits were being done by Allan Ramsay. Several examples of his and his studio's output of royal portraits survive - one of George II dated 1755 is in the Scottish National Portrait Gallery, Edinburgh; another of George II in Room 2 of the British Museum, London (commissioned by the museum in 1759 - the Museum also holds engravings after his paintings), along with two more of George II in the Royal Collection and others in Fishmongers' Hall, London, and Maidenhead Museum.   Related Paintings of John Shackleton :. | Photo of painting Garden Scene in Britanny. | Crossing the Elbe in front of the Schreckenstein (mk10) | San Giorgio Maggiore at Dusk | modell framfor tavla | st.george and the dragon |
Related Artists:
Osbert, Alphonse
French Symbolist Painter, 1857-1939 French painter. He studied at the Ecole des Beaux-Arts and in the studios of Henri Lehmann, Fernand Cormon and L?on Bonnat. His Salon entry in 1880, Portrait of M. O. (untraced), reflected his early attraction to the realist tradition of Spanish 17th-century painting. The impact of Impressionism encouraged him to lighten his palette and paint landscapes en plein air, such as In the Fields of Eragny (1888; Paris, Y. Osbert priv. col.). By the end of the 1880s he had cultivated the friendship of several Symbolist poets and the painter Puvis de Chavannes, which caused him to forsake his naturalistic approach and to adopt the aesthetic idealism of poetic painting. Abandoning subjects drawn from daily life, Osbert aimed to convey inner visions and developed a set of pictorial symbols. Inspired by Puvis, he simplified landscape forms, which served as backgrounds for static, isolated figures dissolved in mysterious light. A pointillist technique, borrowed from Seurat, a friend from Lehmann's studio, dematerialized forms and added luminosity. However, Osbert eschewed the Divisionists' full range of hues in his choice of blues, violets, yellows and silvery green. Osbert's mysticism is seen in his large painting Vision
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Henry Alken Jnr
British 1810-94